dålig uppdatering jag vet. men min hjärna har varit långt borta i alkoholens värld ungefär hela helgen. haha. kul helg faktiskt. jag känner mig ganska utmattad och bakis vid det här tillfället så jag har heller ingen ork att uppdatera er. så det får bli imorogn. jag ville bara att ni skulle veta att jag levde. typ.
alla dessa lögner hela tiden. säg mig kära vänner. vad har jag gjort för att förtjäna dom slängde över mig? vem har jag skadat? vem har jag ljugit för? jag skulle gärna vilja ha en förklaring, för den här dagen har sugit balle. hejdå.
vandrandes på stadens gator blev jag kär igen. inte i något som kan andas, det vore omöjligt utan i något vitt. inte snö, inte glass eller sockervadd. något som skrev, KOM OCH KÖP MIG! JAG KOSTAR 400 KR OCH VILL SITTA PÅ DIN KROPP NU NU NU! men min plånbok ekar fortfarande och jag var tvungen att motvilligt hänga tillbaka den på galgen och gå ut från den fina butiken utan den som skrek köp. hittade även något svart och genomskinligt. kanske en nyårsklänning?
hej. min hjärna har varit borta ett tag, i en annan värld. skolans värld. har legat ner bäddad i ett hav av sidor med mattematiska begrepp, yttervinkelsatsen samt en massa kluriga epoker och svåra ord på engelska. inte bokstavligt talat ner bäddad men min hjärna känner så. och vet ni? för första gången trivs jag där. jag trivs med att gå upp när solen inte ens är, när man får kväljningar av frukosten för att det är alldeles för tidigt, när man sitter med en stor bunt böcker på ett bibliotek och överbelastar kontoret högre upp med alldeles för mycket information. jag är väldigt förundrad att dessa tankar faktiskt finna där inne. men jag antar att jag behöver annat att tänka på. för jag orkar inte tänka på det som verkar så meningslöst. jag blir arg på mig själv och ser böcker som en lösning. jag blir bekväm. tanken, jag kan inte skilja på om jag vill bli av med dig. jag tror det är en bra sak, en sak som ger och en sak som avslappnar. jag är nu den som väljer platserna längst fram i klassrummet för att det pratas för mycket där bak, jag är nu den som väljer att sitta avskiljt i biblioteket för att jag vill ha min arbetsro, jag är nu den som tar ansvar och orkar. det trodde jag aldrig. haha.
Hej! Jag vill bara skriva några saker här i min älsklings blogg. Dels att jag är på riktigt käraste människan i världen, och att jag är lyckligast. Felicia har fått mig till en helt annan person än jag var innan, till nåt mycket bättre. Jag får panik när jag inte får hålla om henne, jag kan inte sova om nätterna ifall hon inte ligger brevid mig. Jag har funnit mitt livs kärlek. Utan henne är jag ingenting, jag lovar, ingenting! Utan henne skulle jag dö, för är min andra halva, mitt halva hjärta. Det är ungefär som en bil utan däck, en fisk utan vatten, eller vilket djur som helst utan hjärta. Sånt går inte ihop, som jag, jag går inte ihop utan Felicia. Jag älskar henne minst lika mycket som familj, mest i världen. Och jag vill alltid vara tillsammans med henne, och det tänker jag vara.
För övrigt ska jag gå och ha sex med henne om en liten stund, hihihi. För det är bland det bästa jag vet.
Nä nu är det stopp i min hjärna. Jag vet inte vad jag ska skriva. Kanske skriver mer i hennes blogg en annan dag, eller besök min blogg där jag skriver mer om oss. Jossic.blogg.se
jag tyckte att det var kul i alla fall. idag tog jag grissprutan. nu känner jag mig lite halvt av domnad i armen. annars flyter allting på som vanligt. hoppas ni skrattar.
nostalgi så att det ryser ända från mitt inre till mitt yttre. jag saknar det, jag saknar er, jag saknar tiden som var så fin så fin. lyckan som var, finns fortfarande kvar inom mig. den kommer fram ibland, oftast som tårar annars som skratt. klagan fanns då, men idag undrar jag hur jag kunde klaga på något så fint som vänskapen. man ser det när man börjar inse att man har lämnat bakom sig, några av sina bästa vänner, något för fint för att egentligen bara kastas bort. jag sårar mig själv, jag sårar er. jag skulle vilja sitta på den där bänken igen med er och några andra fina. (den kursiva texten symboliserar idag min gråt, och mycket darriga röst).
efter några dagar intensivt skrivande, blir man galen. och tro mig just nu känner jag mig galen. min händer skriver inte orden och bokstäverna lika lätt längre, för några dagar sedan flöt det på. nu är jag bara galen. galen på mig själv och galen på mig. idag skrek min mor, så högt har jag aldrig hört henne skrika. hon var arg, för att jag var galen. jag kom iväg till skolan i alla fall, även fast mitt inre tänka; nej gå och lägg dig igen. lyssnade jag på mitt yttre, och gick ändå. sen kom något fint, hon. hon höll om mig och värmde mig. i sin famn. plötsligt kände jag meningen. hon var och är min mening. min mamma sjöng idag också. men jag hade ont i huvudet av alla stress, all galenskap. jag är 17 år och jag kommer när som helst att bli sjukskriven för min hjärna pallar snart inte mer.
jag känner mig ganska tom på ord, så bilder får säga vad jag gjort, vad jag tycker och vad jag känner just nu. jag kan ju hjälpa er lite på traven med att säga; kärlek, vänskap och fest. ha det bra
lyckliga är vi och lyckliga ska vi förbli. vi lever i vår egen värld. där går vi långt och benen bär. allt vi behöver det finns där. vi lever i vår egen värld. och jag känner mig så trygg hos dig. jag känner att du älskar mig. för när du säger det så tror jag dig. jag känner mig så trygg hos dig. och jag går med dig överallt. genom sommarsol och vinterkallt. när tankarna tar över allt. jag går med dig överallt.
i ett av hörnen står en ny gitarr. utan något stöd, den bara står där och väntar på att någon ska lära sig. att någon ska se vilka fantastiska under man kan skapa med en sådan pryl. istället sitter hon där framför något mer elektroniskt. och skriver tankar, pratar och bara glor. hon ska på lektion idag, och glad är hon inte. hon försöker kommer på undanflykter till varför hon inte vill gå. hon vill nämligen hellre sitta hemma och kolla på plåtburken. ack ack arma barn. vart tar du vägen. hon är kapabel till att skapa, det vet hon, hon har fått höra det flera gånger. men ändå är hon fast vid denna extremt högteknologiska sak och väntar på att någon annan ska skriva hennes uppsatser, på att någon annan ska föra hennes fingrar över banden för att få det att låta vacker, på att någon annan ska göra saker som hon just nu inte bryr sig om. usch felicia usch.
jag tror faktiskt att det har satt sig en mycket klok lite gubbe upp i mitt huvud som säger att "nä nu är det slut med allt latmaskeri med bloggen! det är fanemej dags att börja skriva lite felicia" ja och sen skrev jag. varje dag. flera inlägg. det mesta är ganska ovettigt, men jag tror på mina ord. jag tror på vad jag tänker men inte säger. så ja, nu har jag börjat säga. en sak. eller en sak och en sak, snarare en person. Melissa horn. en stor jäkel till förebild för mig. sjunger gör hon, fina melodier om kärlek. ful och fin. jag har väl lyssnat på henne i ett år nästan. varje dag, när jag är ledsen, glad och allmänt ingenting. ett fucking tips. så fint och så bra bara. ha de bra, eller dåligt, det är upp till er.
att kunna älska och att bli älskad är en gåva. en gåva att ta hand om. jag älskar och är älskad. och lyckligare än vi kan man nog inte bli. jajuste. vi. allt är vårat och vårat skapar ett vi. det är vår säng, vår lampa, vår bebis, vår kärlek och vår lycka. jag har lärt mig mycket. lärt mig vad kärlek är, och vad den inte är. hur mycket man är villig att offra och vad som annars är viktigt. vänner tex, vänner och kärlek är det bästa jag och många andra vet. när jag ser min kärlek, då ser jag en framtid. jag ser inte bara den där härliga personen som får det att bubbla och pirra innombords utan jag ser också att så kommer det förbli. en bebis kanske? ett hus? volvo? mormor och mormor? haha, komiskt det låter. men vore det inte sött? det jag vill få fram är i alla fall att jag älskar mer än någon annan vill jag lova. jag älskar josefin carlsson.
det skrämmer mig. jag blir rädd, ledsen och får svårt att andas. sluta genast. mitt hjärta har aldrig i hela mitt liv slagit så hårt som det gjorde idag. det slog så hårt att det gjorde ont. orkar inte det. gråten sitter som en klump i halsen, till andra ler jag. men smärtan som finns inom mig är enorm. jag är så rädd. så galet rädd.
du finns i mina drömmar när jag sover. jag andas in och det känns som första gången. du håller om mig och jag vill stanna kvar.
det är en dröm om dagen och en vaken kall svettig fruktan om natten. om du valde att leva och inte dö skulle du inte kallas egoist. du skulle vara omtyckt. det är inget jag funderar på men många andra. att leva eller dö? är att dö mycket härligare än en dröm? jag tror inte det. det finns en tro hos personer, en längtan att döden är mycket bättre än livet. jag brukar mest bara tänka, drömma och filosofera. men jag försvinner fortfarande inte i tanken att det skulle vara bättre att dö även fast man har det jobbigt. jag kan tyckas flummig, men jag vet vad jag pratar om. min fråga är bara. varför en sådan längtan till döden när livet är en gåva och något man ska utnyttja?
jag sitter och sover. bokstavligen. ner på tangentbordet. för min fina ringde och skrämde mig inatt, så vi var nära på att åka in till sjukhuset. för hon hade ont. och då får jag ont också. dagens planer är obestämda och oplanerade och alla andra ord med ett o framför. det kanske är så att jag får sällskap av min kära bästa vän senare, och det blir ju kul. just nu sitter jag i alla fall i skolan, och skolsystern kom precis in och bad alla att ta grissprutan. jag tvekar. tänka om jag dör?
du är värd allt och mycket mer bästa vän. idag dansades det med my, vi brottades och jag blev kallad man flera gånger. en fin vänskap är vad vi har skapat. en rolig vänskap. jag tror att jag gömmer min djupa sida ibland, nu ska den få komma fram här i bloggen. ett tag i alla fall. eller vad tycker ni?
jag skulle helst skratta år mig själv nu, men jag är för trött. ni vet när man var mindre och trodde att man kunde lura sina föräldrar med att man var sjuk genom att fejka sin hosta, prata som om att man var tept i näsan eller tjock i halsen, hålla termometern mot sin sänglampa för att graderna skulle höjas. jag ska tala om för er, det funkar inte längre. min mamma är nu på väg hem och är väldigt arg på lilla jag. för just idag tyckte jag nämligen att det var en ypperlig dag att vara "sjuk", det tyckte inte min mamma.
vet du vad? jag saknar att berätta saker för dig. jag saknar att gråta i din famn. jag saknar att ha dig där när jag mår som sämst. jag saknar att vara där när du mår som sämst. jag saknar att skratta med dig. jag saknar att vara med dig. jag saknar att skvallra med dig. jag saknar hur vi brukade bråka. jag saknar hur vi blev sams. jag saknar oss. jag saknar våra goda mackor. jag saknar våra myskvällar. jag saknar hur vi sa "bästa vänner föralltid". jag saknar att du var en av dom som visste mest om mig. jag saknar hur dum du brukade vara. jag saknar din familj. jag saknar alla fina stunder med dig. jag saknar allt. jag saknar.. dig.
13 maj 2008. det var då jag levde. då jag började leva. kärlek kärlek kärlek.
sitter i min säng och blir sådär djup. ni vet när man har krypt ner under täcket. gosat in sig i sina mjukaste kläder, dom får gärna vara lite gamla så man får en doft av nostalgi. och sen börjar man tänka, eller snarare fundera. fundera över livet. vart man ska, vart man är på väg och vart man är. skulle jag svara själv skulle det lyda ungefär såhär: vart ska jag? just nu ingenstans. helst längre ner i sängen, och kanske till och med skaffa mig en privat massör som kunde massera mina fötter för det känns som att dom börjar somna. josefin carlsson vill jag ha brevid. en massör åt henne också. och kanske en kopp te. dit ska jag. vart är jag på väg? i livet, mot en mörk framtid tror jag. mot en ljus framtid hoppas jag. vi ser från den ljusa sida, glatt. men josefin min fina i en lägenhet på söder. barn. hund. bra jobb. lyckliga. jag skulle nog gissa på något sådant, om jag lyckas. om jag inte fastnar i min säng och vägrar ta tag i saker. vart jag är? jag är i nuet. jag lever ganska mycket i nuet. visst planer man framtiden men det gillar inte jag. inte för mycket. jag befinner mig i en ganska fin lycka, inte en för stor lycka för det skulle vara omänskligt. jag är en hemlig filosof. haha. för övrigt, kär som fan. får bra betyg. har bra vänner. är ganska bra. tråkigt. så vad vill jag få ut av mina ord. inget fucking ting.
en vardag består av många lögner. det kan var en lögn till en vän;
"nej du, jag kan inte ses idag. för jag...eh... har ont... eh i magen..." (jag vill inte träffa dig..)
det kan också var en lögn till en förälder;
"jag ska ha myskväll ikväll" (JAG SKA SUPA SKITEN UR MIG!!!!!!!!)
alla lögner är fula. vissa är acceptabla vissa absolut inte. en oacceptabel lögn var jag med om idag. en lögn som sårar människor. att personer kan få för sig att genom att ljuga löser sig allting. tills sanningen kommer krypandes och allt bara rasar. för ljugaren som oftast i det fallet kanske förlorar personen den älskar, en nära vän eller kanske till och med en familjemedlems tillit.
ur mitt perspektiv är ljugaren en fegis. en stor jävla mes. att tala sanning kan vara väldigt fult ibland, men att stå för sina handlingar är också det modigaste som finns. dom kan vara så hemska så att själva sanningen skadar personer. men en sak är säker. att ljuga är ännu fulare.
när man dansar längs gatorna i göteborg, är 18 år och allmänt glad. fint. och jag önskar att jag var där. ganska mycket önskar jag att jag var 18 år, mydig och full just nu. att vara lagligt full och lagligt lycklig. att se hur gatorna i göteborg seglar förbi på måfå. det skulle vara något va. att dansa i en främmande stad, utan något vetande om hur man hamnade där.
felicia 17 år. hon får inte göra sånt. hon har inte tillgången till LYCKAN. hon bor med sina föräldrar och sin lillebror i en hyfsat liten fyra i stureby. visserligen ligger förorten i huvudstaden, men bara för det betyder det inte att man jämt är glad. för det tror vissa. hennes familj är perfekt på utsidan. "åh du måste vara lycklig som har det så bra", "ni är ju den typiska svensson-familjen", blablabla. hon är väldigt trött på att höra folk säga och säga det själv. att jämt ha höga krav på sig, att behöva smyga ut på kvällarna för att klunka i sig en vinare, att ljuga om varför man inte går till skolan, att säga att allt är bra när det inte är det, hon skulle kunna fortsätta i en evighet.
felicia vill springa runt i göteborg, full, dansandes, med dig och dig och dig och dig och dig.
jamen vad kul. nu har alla intelligenta lärare förstått vad eleverna gör på lektionerna. dom har nämligen spärrat både facebook och bilddagboken. så vad ska man nu göra?! gaaaaaahhh. aja. blogg.se går fortfarande att gå in på i alla fall. vi hörs senare. puss på er.
jag vet hur folk säger. jag vet hur folk tänker. jag får höra det varje dag. att det enda jag skriver om, det enda jag tänker på, det enda jag pratar om är min kärlek. men jag tror att det är svårt att förstå, svårt att sätta sig in i min situation men jag ska försöka förklara. försöka få er att förstå att detta är inte bara kärlek. detta är så mycket mer, bortom kärlek. något obeskrivligt mycket vackrare.
16 mars 2009
felicia heller. en helt vanlig tonåring. 16 år. straight.
Josefin Carlsson. en helt vanlig tjej. 18 år. homosexuell. det var ett möte för första gången. i fryshusets skatehall. det var dom två och vänskapen. felicia var extremt dålig på att skejta, inte josefin. dom skrattade, allt var så naturligt. felicia tänkte: "en ny bästa vän?"
tiden gick och dom kom in varandra på livet. pratade, skrattade, grät, kollade på film, bråkade, festade, promenerade, bråkade igen, var fula, var snygga, var arga, var ledsna, kramades, pussades, bästa vänner tänkte felicia. josefin tänkte annat. felicia blev rädd. varför? hon vet inte.
det tog ett tag, ett ganska långt tag. felicia sårade josefin. så ont har felicia aldrig gett en personen förut. det var inte förens felicia blev sårad tillbaka som hon insåg. det var inte vänskap. inte någon slags vänskap. det var kärlek. och inte bara kärlek utan något mycket mer. felicia var kär i en tjej. hon var inte rädd längre. hon ställde sig upp och skrek, skrek av lycka. hon förstod. hon förstod som många andra vägrar förstå. att kärlek är kärlek.
hon hade varit kär i en kille innan. men denna gången var det på riktigt. det handlade inte om könet, det handlade om vilket underbar person hon hade träffat. en självsfrände, en bästa vän, hennes livs kärlek. sånt säger man inte om man inte vet. det visste felicia. att säga något som att; "jag kommer aldrig lämna dig, jag kommer alltid vara kär i dig och jag kommer alltidälska dig" det visste felicia. det VET hon att det är sant.
aldrig skulle hon ljuga. för ljuga är fulare än själva sanningen som kommer fram. felicia ljuger inte. aldrig. hon vet att från stunden hon insåg. grät hon av lycka. när hon insåg att kärlek finns. kärlek består. och kärlek är.
jag älskar dig, nu föralltid och bortom allt det där som folk tror på. josefin carlsson.
saknar. det är vad jag gör nu. saknar min fina. saknar en massa vänner. saknar min famlij. saknar livet. saknar allt ungefär. önskar att allt var som förr, fast att du var där med mig. på en fin äng, du, jag, mina bästa vänner, en gitarr och sol. jag vill inte att du ska sitta på en kryssning mitt ute i havet. och jag vill inte att det ska vara vinter. sommar, med nakna fötter. och dig. och dig. och dig. och dig. och dig. sen vill jag sjunga. tills jag storknar. som vill jag somna under stjärnorna med dig, du ska hålla mig varm hela natten inte bara med din famn utan med din kärlek till mig. saknar det är vad jag gör. kom hit nu, sommaren, du och mina vänner. så blir allt bra.
inlägget igår släpper vi tycker jag. det är sånt som händer precis innan man kommer in i den röda veckan. och nu mår jag bra igen. igår kväll bar det hem till min fina för att sova med henne. och idag orkade jag inte gå till skolan så jag åkte hem istället. så nu sitter jag här i morgonrocken och myser. härligt.
bara för att jag känner att jag mår bra. bara för att jag lyckas med något här i livet. bara för att jag äntligen inte känner ångest. bara för att jag har dig. bara för att jag har er. bara för att jag hade en bra dag. bara för att snart ska du ringa och jag får höra din fina röst. bara för att. bara för att just nu är jag lycklig.
jag ska tala om för er att just nu sitter jag och skriver HATAR med stora bokstäver på en näsduk som ligger på mitt skrivbord. ja det är just det jag gör nu. HATAR. HATAR MIN FUCKING JÄVLA KUK DATOR. jag kan inte gå in på facebook, alla bloggar är helt cp och jag ska tala om att jag har försökt att ta mig in på min blogg i 3 år och ÄNTLIGEN gick det. jag måste nog lämna in den på lagning eller något för den är dum. men men. helgen har bestått av att vara med älsklingen och festa. kul kul. och nu ska jag kolla på djävulen bär prada. ha det bra så hoppas vi på att min data blir normal igen. puss
