när man dansar längs gatorna i göteborg, är 18 år och allmänt glad. fint. och jag önskar att jag var där. ganska mycket önskar jag att  jag var 18 år, mydig och full just nu. att vara lagligt full och lagligt lycklig. att se hur gatorna i göteborg seglar förbi på måfå. det skulle vara något va. att dansa i en främmande stad, utan något vetande om hur man hamnade där.

felicia 17 år. hon får inte göra sånt. hon har inte tillgången till LYCKAN. hon bor med sina föräldrar och sin lillebror i en hyfsat liten fyra i stureby. visserligen ligger förorten i huvudstaden, men bara för det betyder det inte att man jämt är glad. för det tror vissa. hennes familj är perfekt på utsidan. "åh du måste vara lycklig som har det så bra", "ni är ju den typiska svensson-familjen", blablabla. hon är väldigt trött på att höra folk säga och säga det själv. att jämt ha höga krav på sig, att behöva smyga ut på kvällarna för att klunka i sig en vinare, att ljuga om varför man inte går till skolan, att säga att allt är bra när det inte är det, hon skulle kunna fortsätta i en evighet.