i ett av hörnen står en ny gitarr. utan något stöd, den bara står där och väntar på att någon ska lära sig. att någon ska se vilka fantastiska under man kan skapa med en sådan pryl. istället sitter hon där framför något mer elektroniskt. och skriver tankar, pratar och bara glor. hon ska på lektion idag, och glad är hon inte. hon försöker kommer på undanflykter till varför hon inte vill gå. hon vill nämligen hellre sitta hemma och kolla på plåtburken. ack ack arma barn. vart tar du vägen. hon är kapabel till att skapa, det vet hon, hon har fått höra det flera gånger. men ändå är hon fast vid denna extremt högteknologiska sak och väntar på att någon annan ska skriva hennes uppsatser, på att någon annan ska föra hennes fingrar över banden för att få det att låta vacker, på att någon annan ska göra saker som hon just nu inte bryr sig om. usch felicia usch.