vem lämnade vem?
nostalgi så att det ryser ända från mitt inre till mitt yttre. jag saknar det, jag saknar er, jag saknar tiden som var så fin så fin. lyckan som var, finns fortfarande kvar inom mig. den kommer fram ibland, oftast som tårar annars som skratt. klagan fanns då, men idag undrar jag hur jag kunde klaga på något så fint som vänskapen. man ser det när man börjar inse att man har lämnat bakom sig, några av sina bästa vänner, något för fint för att egentligen bara kastas bort. jag sårar mig själv, jag sårar er. jag skulle vilja sitta på den där bänken igen med er och några andra fina. (den kursiva texten symboliserar idag min gråt, och mycket darriga röst).
