this is the first day of my life
13 maj 2008. det var då jag levde. då jag började leva. kärlek kärlek kärlek.
sitter i min säng och blir sådär djup. ni vet när man har krypt ner under täcket. gosat in sig i sina mjukaste kläder, dom får gärna vara lite gamla så man får en doft av nostalgi. och sen börjar man tänka, eller snarare fundera. fundera över livet. vart man ska, vart man är på väg och vart man är. skulle jag svara själv skulle det lyda ungefär såhär: vart ska jag? just nu ingenstans. helst längre ner i sängen, och kanske till och med skaffa mig en privat massör som kunde massera mina fötter för det känns som att dom börjar somna. josefin carlsson vill jag ha brevid. en massör åt henne också. och kanske en kopp te. dit ska jag. vart är jag på väg? i livet, mot en mörk framtid tror jag. mot en ljus framtid hoppas jag. vi ser från den ljusa sida, glatt. men josefin min fina i en lägenhet på söder. barn. hund. bra jobb. lyckliga. jag skulle nog gissa på något sådant, om jag lyckas. om jag inte fastnar i min säng och vägrar ta tag i saker. vart jag är? jag är i nuet. jag lever ganska mycket i nuet. visst planer man framtiden men det gillar inte jag. inte för mycket. jag befinner mig i en ganska fin lycka, inte en för stor lycka för det skulle vara omänskligt. jag är en hemlig filosof. haha. för övrigt, kär som fan. får bra betyg. har bra vänner. är ganska bra. tråkigt. så vad vill jag få ut av mina ord. inget fucking ting.