Det är som om något tog allt jag har. som om någon gjorde inbrott i mitt liv. det snurrar i mitt huvud och saker och ting är inte så självklara som dom var innan. klockan är två på eftermiddagen och jag har precis kommit hem från skolan. det kändes bra. bra att få spendera tid med människor jag glömt bort. klasskamrater som jag inte riktigt tänkt på att dom existerade på grund av min blindhet för vad som egentligen är bra för mig. hur bra jag egentligen trivs, och hur mycket jag egentligen skrattar. vad hände med världen när åldern slog 17? jag vill inte ens tänka på vad som själv hände mig. en ny person. en mycket sämre person. jag är inte mig själv längre. någon eller något tog den som var jag.