vad ska jag säga. hur underbart det än var att se håkan, hur jag verkligen lärade känna två skitbra tjejer, hur underbara och stöttande alla har varit och att jag har fått spendera den senaste tiden med den personen jag älskar mest i hela världen har jag nog aldrig någonsin mått såhär dåligt. jag kommer att ta en pause från bloggen ett tag nu framöver. om tre veckor får jag träffa dig igen men tills dess ska jag inte göra något annat än att umgås med min familj. det är inte synd om mig. men jag önskar så att du ser vad jag menar.