Det tjänar ingenting till att skriva. ingenting till att göra någonting. det spelar ingen roll hur många gånger jag ringer. hur många gånger jag smsar. för när jag väl skriker och gråter, så bryr du dig ändå inte. det var som att jag bara försvann för dig. du älskar mig inte ens längre. för då skulle du inte behandla mig såhär illa. du skulle inte göra mig ont. men det gör du. för du pratar inte ens med mig. du bara ignorerar. folk kanske tycker jag borde ge upp. kanske borde gå vidare. men jag är fast. fast i dig och mig. fast i oss. jag dricker, går inte till skolan, pluggar inte, gråter och spyr bara för att jag hela tiden är så jävla ledsen. jag tror till och med du ljög nu. du också. detta gör att jag bara vill sjunka ännu djupare. ännu längre ner. hur kan man bara sluta bry sig? hur kan man bara bli så obetydelsefull. jag hade accepterat allting om jag visste att du var ledsen. om jag visste att du satt där bort i norsborg och grät. bara för att du faktiskt har förlorat ditt livs kärlek. men jag vet. att du sitter inte och gråter. du skrattar. du har underbart kul. du är lycklig och du mår bra. och när mitt namn kommer upp på din mobil tycker du bort mig. för du bryr dig inte längre. att jag har legat och gråtit hela dagen. skrikit ditt namn och fått panik attacker. det har du ingen aning om eftersom du inte ens frågar hur jag mår. varför älskar jag dig så jävla mycket då? fan fan fan!!