ibland tror jag att jag är psykiskt sjuk. som att jag befinner mig i en värld där allting vänds emot mig och jag klättrar och klättrar men lär mig inte att om man inte är tillräckligt stark så ramlar man ner i ett bottenlöst om. om jag hade gjort såhär. om du hade gjort såhär. hade vi då levt ett bättre liv tillsammans. jag säger inte att jag är inne i en depression, för något sånt är för svårt att tyda men ledsen är jag. dag in och dag ut. det är inget jag kan kontrollera inget jag kan få att försvinna sådär. men för första gången i mitt liv längtar jag tills jag får gå till skolan på måndag. för jag vill bara att den här helvetes helgen ska ta slut. jag ser det som domedagen. som livets slut. och sedan som jesus uppståndelse. jag är inte religiös men tror gör jag. jag tror på kärleken. få mig aldrig att tappa den tron för det är den enda jag har. jag ska klä in mig i ett skal i några dagar. le och skratta. sen på måndag ska jag kliva ur mitt skal och kolla om det går. men som sagt, mina ord skrämmer mig och jag tror att jag har något fel.