fan. dagarna är som ett helvete. jag orkar ingenting längre. klarar inte ens av att fira min bästa vän som fyllde 18 år. grät bara. idag skulle det ha varit 10 månader. och jag ska jobba idag. 12-22. vet inte ens om jag kommer att klara av det. jag har absolut för mycket i mina tankar och vill helst bara gräva ner mig i sängen och gråta tills jag dör. men då blir alla som bryr sig ledsna, det vill säga min familj och mina vänner. jag vet inte ens om du bryr dig längre. om du ens tänker på mig. saknar mig. älskar mig. är kär i mig. jag vet ingenting. känner mig som världens meningslösaste person som sitter och väntar. ringde precis mamma och störtgrät i telefon. hon är orolig och tror att jag ska ta livet av mig. kommer aldrig klara av den här dagen. kommer aldrig klara av livet. för mitt liv är borta. jag trodde aldrig att jag skulle känna den här känslan. och att alla tycker att jag är så löjlig när jag säger att jag förlorat mitt livs kärlek men det är så. hon var mitt livs kärlek. hon är mitt livs kärlek. och nu är hon borta. borta i tomma intet. aldrig mer. eller? jag vet ingenting längre. jag vet inte ens vem jag själv är. för du var jag. min andra halva är borta och nu är där bara en stort svart hål av ondska, gråt, hat, och allt annat ont som finns här i världen. och på något sätt väger den sidan mer. den tynger ner mig längre och längre ner och det är bara du som kan få mig att ta mig upp igen. kommer det hända? jag vet inte. du vet inte. snälla gör någonting nu innan jag flyr staden, landet, världen. jag orkar inte.