en gång träffade jag en underbar människa. hon charmade mig, höll mig nära och gav mig så mycket kärlek. hon såg mig djupt in i ögonen och viskade fina ord i mina öron. varje dag fick jag höra vilken underbar och fin människa jag var. och jag hade aldig kännt mig så älskad. tills en dag, tills en dag då allting vände. det fanns inte längre sånna fina ord. inte den blicken du hade när du såg mig i ögonen. inte den blicken som sa, jag älskar dig. när jag fortfarande hade den blicken för dig. nu har du antagligen gått och blivit kär i någon annan. du är lycklig utan mig. men du har sårat mig. och kom aldrig mer och säg att jag har sårat dig, att jag är egoistisk. för det är jag som är kär, det är jag som älskar och det är inte jag som lämnar!