jag vaknade imorse och kände mig så sjuktligt ensam.
som att orden som sas igår faktiskt var någonting som avlutades. jag vet att jag inte borde tänka så, men den senare tiden har mina tankar bara gått och motsatta håll. som att allting helt plötsligt bara går nerför. men det är väl så livet fungerar antar jag. det är inte bara att glida på en räkmacka. men åh vad jag önskar att det var så. och vad jag önskar att du var här nu. på mitt golv med tända ljus pratandes och skrattandes hela natten lång.