jag vet inte om detta kommer bli en deppblogg igen. tråkigt. men just nu när jag ligger här i min säng vet jag faktiskt inte vad jag ska ta mig till. det är inte så att jag ligger och gråter. inte så att jag skriker eller någonting. jag bara ligger här och vet varken hur jag mår, vad jag känner eller vad jag ens ska göra i denna sekund. ska jag stå? sitta? ligga? springa? gå? mitt hjärta känns som en tung sten i mitt bröst och det känns som att när som helst kommer den stenen explodera ut i veckor av gråt, skrik och galenheter. jag vill inte. men samtidigt är den smärtan jag har inom mig just nu värre. smärtan man inte kan ta på. ja kära vänner jag skulle faktiskt hellre vilja ligga och gråta just nu. men istället är jag snurrig i huvudet, tror att jag behöver äta. äter, ingen skillnad. dricker, ingen skillnad. ingenting händer med mig över huvud taget. jag ligger bara här i min säng utan något vetande om någonting. det enda jag vet är att jag vill att du ska komma hit, hem till mig och säga att allt kommer bli bra. men det kommer ju aldrig ske för du hatar ju mig.