i ett rum med så många människor men i mina tankar finns bara du. ditt vackra leende, din fina solbrända hud som i solljuset kan lika något så vackert som diamanter, din fina röst som sakta men säkert i mina tankar smeker min trumhinna eller ditt vackra sätt att gå. alla dessa tankar flyger förbi i mitt huvud som att det var igår. som att det var igår dom där sakerna var så nära. men jag inser inte fören nu hur långt borta dom är. långt borta från mitt hjärta och min själ. jag önskar ibland så innerligt att jag börjar tro på mina dagdrömmar. men när jag sakta tittar upp märker jag att jag fortfarande är fast i verkligheten. i det där stora svarta. för svart är allting utan dig. det finns inget ljus i saker när du är borta. jag ser inte ens lycka i musiken längre. utan alla texter som spelas som en melodi är endast sorgsna. kvar i nått jag lämnat, som jag hade dig förut, and it hurts with every heartbeat, till hiva, happy ending, kalla mig, vår sista dans alla dessa låtar som bara påminner mig om dig. alla skriker ditt namn, vart jag än går finns du där. vänner, familj är sånna som alltid kommer betyda allt. men trots det förstår nog ingen, ingen riktigt vad jag går igen. jag kanske verkar tro att jag är speciell, det är jag inte? jag kanske tror att min kärlek är något ingen annan är med om, det tror jag inte? det enda jag är säker på är att tjejen som är mitt hjärta är nu borta. borta för all framtid men samtidigt så enormt nära. i mitt hjärta, i mina tankar. och allting skrämmer mig när hon faktiskt är påväg hit just nu. ska jag skrika, ska jag gråta eller ska jag bara le? jag vet inte, min kärlek för dig har gjort mig blind. men snälla, nu vill jag bara att den ska försvinna. snälla. för orden du sa, dom sitter kvar.